En Tjuv i Trädgården
Det var de hon kallades, enda sen hon var liten hade hon fåglar gillat henne, kanske för att hon hade ett mjukt sinnelag, eller kanske för att hon verkade så ensam eller helt enkelt för de små fröna hon hade i en träskål bredvid sig. Tanken på att de var där för att göra henne sällskap var upplyftande, deras närvaro brukade åtminsåne lätta hennes sinne.
Försiktigt strök hon sin smalla hand över duvans vita fjädrar med blicken upp mot horisonten över trädgårdens buskar. Bakom henne hällde Kammarjungfrun upp te i en vit liten kopp med blom ordnament.
"Ert te är klart, fröken" En kopp lyftes upp och små steg hörde då kammarjungfrun klev ner för trä trappen och gick fram till flickan, som hon såg henne som.
"Tack, Liselott men det är inte fröken längre" Svarade den 18 åriga flickan och lätt duvan hoppa av handen ner på sten bänken hon satt på och tog sedan tekoppen och fattet med försiktigt handlag.
"Ursäkta, fru Mill" Liselotts röst darrade vagt. Liselott hade varit med hennes familj sen modern dött i cancern och hade tagit hand om Marline enda sen dess, men nu skulle hon giftas bort och lämna sitt gammla hem till det nya.
Marline lyfte upp tekoppen till läpparna och såg på fåglarna som rörde sig i buskarna.
Hon älskade inte sin festman, men han älskade henne, men det bekom henne inte. Det var så det var nu, föräldrarna bestämnde vem man skulle gifta sig med och för de mesta fans det en andledning, för hennes far var det affärer, titel och pengar. Viserligen hade han frågat henne när det var klart, vad hon tyckte om saken, Marline hade svarat att hon accepterade det. Det var precis vad hon gjorde, accepteradet, det hade hon gjort med hela tillvaro, hon hade aldrigt riktigt levt sen hennes mor dött, hennes skratt hade dött ut.
Försiktigt med bara fötter klev hon ut i trädgården. Den här trädgården var vackrare en den där hemma, två äppel träd höjde sig över marken med sina knottiga stammar, buskar med sina spetsiga blad och backom den höga sten muren som gömnde henne för blickarna utanför. Greven gillade att ha henne för sig själv, hon förstod delvis varför, han var rädd för att hon skulle förälska sig i någon och försvinna från honom. Hon kände sig lite som en uppvisnings hund som visades upp för des utseende och status när hon gick runt på sositets festerna han tog henne på.
The PirateRats Crew
"Piraterna kommer!!Piraterna kommer!" ekade ut över den lilla ö staden, de var inte många som reagerade, de var ju trots allt en hemort för de flesta skurkar och banditer och när någon slog ner gapphalsen till marknivå var de mer en en som blev nöjd.
"Låt oss hugga dom i små bittar! Snälla snälla snälla, Kapten?! Snäääälla!? Vi har inte bitit i nåt på länge..!" Den korta lilla pojken med det korpp svarta håret hoppade upp och ner av lycka och verkade verkligen hoppas att Marinen skulle komma plus befolkningen plus möjligen en hoppande korv om dess exiterade som denne tycktes tro.
Ett stadigt tekopps stora peppar korns öga sneglade på denne till underkuvlig tystnad.
"Nej, inte den här staden men kanske nästa Fidou." Sa en kvinnlig röst förvånande nog, men inte bara de rösten till hörde en stor råtta som stod upprätt på två ben utan problem, dessutom var den i en udda färg, vilket gav hjärnan en nu en knuff mot utrottning, naturlig röd färgad med svarta stora ränder som var cirka tre stycken om man räkna de på över armarna och låren längst ner som två strek.
"Awww, men Reeli!" Sa barnet protesterande vilket resulterade en bestämnd rosa tass som sussade mot dennes huvud.
"Rör på påkarna, din eländiga varg unge! Ner i last rummet!" Rött råttan med en kaptens hårda stämma. Ett skratt kom från den dukande snorr valpen som försvann illa kvikt från Reels hotande fott. "Och kalla mig inte Reeli!"
Ett osynligt flin villade över hennes läppar då hon följde pojken med blicken för att sedan rikta den mot sina mannar om man nu kunde kalla dom så, om mannarna bestod av tre personer till förutom hon själv. En gång hade hon seglat med ett av de farligaste skeppen de sju havet skådat och nu, tja då var hon lite mer männsklig och skaffa ett normalt jobb var de inte tal om.
Hon vände sig till de övriga två som stod backom henne.
"Stanna här medans jag går och rekryterar nya medlamar någon i det här röttägget till stad måste ha lite gnutta mod i sig och jag kommer att finna dem om de fins"
Med de orden vände hon sig om klev av sitt skepp, med folkmassans blickar i nacken och derass viskande som hon kunde höras på en mils avstånd.
'Ett monster från The Grandline' Så sant, så sant och den här kunde bita nosen av dig.
[soundes intresting? xF]
Husdjur till dödens son
Dödens son - (husdjur) första själ
Gillar: Djur, Pappa Döden, (Husdjur), leka kurragömma, retas med djävulens lakejer, dra i änglars vingar; fjädrar, skylla saker på husdjur och ändra dens gestalt.
(Husdjur) - dör av sjukdom, dödens sons första själ.
