Lier

 

    Mina steg ekad mot det svart golvets blanka yta, där jag lugnt gick, bland de dammiga hyllorna. Blicken svepte över de många böckerna som prydes av damm som skimmrade vitt.

   Stora, små, tunga, lätt, tjocka, tunna, vackra, fula, gamla, nya. Ja, de fans en hel del att välja mellan om man bara såg deras utsida men även innehållet hade sina kategorier och var mångfaldiga. Färgen skiftade även på böckerna från den mörkaste svart till det ljusaste vit, texternas bokstäver slingrade sig på böckernas rygg i olika former och texter.

   Jag stannade, sträckte mig upp, och tog försiktigt ner en svart inbunden bok med knagglig gyllen gul text. Jag förde försiktigt handen över boken och strök bort de lager av damm som vilade på den och ser sedan tyst på den i tvekan om att öppna den. Boken om mitt liv, min historia som ständigt fylldes av nya ord och meningar, av känslor och minnen, av tankar och funderingar.

   Jag förde försiktigt finger spetsarna över kanten och slog försiktigt upp bokens första sida.
   Vackra sköra papper fyllde bokens innandöme och jag var orolig för att bryta sönder dem med mina klumpiga fingrar. En fin svart text med små närmast söta bokstäver är skrivna över sidan och små fjärilar rör sig i hörnen på de första sidorna, sidorna om mina först år, då allt var rosen söt.

    Bokstäverna förändras sagta med tiden, meningarnas karaktärer och drag förändras. Jag växer och tiden gror i mina ögon, en stor förändring sker plötsligt, något som är fruktansvärt i en fem årings ögon händer, men livet går vidare. Bladen i boken skiftar mellan glatt spritande bokstäver till brutna sidor.
   Till sist kommer jag där jag står nu, jag ser länge och tyst på orden som fylls på, bokstäverna verkar inte hänga ihop, de skiftar mellan söta till karg och spretiga streck. Sidorna i kapitlet var så tunna att jag försiktigt bläddrade med hand flatan. Sidor, känslor som kunde gå sönder, om man bara snuddade vid dem, men ibland bryts sidorna ut av tjockare sådan som håller, som om jag håller andra historier upp, små svarta bläck fläckar pryder dess sista sidor, som om någon hade befläckat sidorna som en då verkade hålla, osäkerhet syns på stilen som verkar taggig som om någon som var nervös skrev.

 "Sagan om mitt liv" Säger en lugn röst som tillhör mig. Jag sluter lungt boken, ler sakta och ställer försiktigt upp igen boken. Något faller bakom mig på den mottsatta hyllan, jag vänder mig om och ser ner efter hyllorna, tills slut ner på golvet där en gulnad gammal bok ligger. Jag ser hur den sakta tynar bort blad för blad som om dess existens var onödig, plötsligt stannade tyningsprocessen upp och jag ser hur bokens blad ramlar ur i en bunt och färgen börjar sakta skifta på höljet till en vacker ros röd färg, den för minskas och ett blad dyker sakta upp. Jag går försiktig fram till de jag beskådat och lyfter upp den gamla bunten med papper och den nya en sidiga boken.

 "Så, det är så här en ny volym skapas" Jag satte försiktigt in boken på den gamles plats, böckerna verkade flytta på sig efter den lilla boken storlek, jag drar ner handen och ser fascinerat att på hur boken tar sin platsar bland de andra. Sedan vänder jag ner blicken till den gulnade volymen med den snirkliga texten.
   "Din historia blev visst ganska lång, men nu är den slut" Jag log vagt och ställde försiktigt in den längst ner bland de andra volymerna.

   "Förhoppningsvis blir min lika lång" Jag vände mig lugnt om och började gå med tysta ekande steg, medan böcker föll från sina hyllor så andra skapades och så gick cirkeln runt.
   Böckerna var fyllda av ord och bilder, av språk jag inte förstod, var bok hade sitt eget språk sin egen väg, sin egen historia med olika betydelser och uttryck. Skrivarna tyckte möjligen att deras bok var tråkig lite luddig och inte som de andra men de har fel, alla böcker har sin egen changer, sin egen lilla egenhet som gör den speciell. En bok kan inte se ut mycket för världen men dess innandöme kan berätta en makalös historia av egen skargång.
   Mina steg ekar mot golvet och min blick sveper bland bokhyllorna, bokhyllorna sträcker sig högt över mitt huvud och ut i de mörker som jag antar välver taket, När min blick sveper in på sidovägarna ser jag bara rad på rad av bokhyllor som till sist försvinner i det oändliga mörkret, det får mig att tänka på hur jag skall ta mig ut. När blicken åter vandrar mot böckerna fastnar den på lite ruffig svart bok med till synes obetydliga intryckta bokstäver. Jag stannar åter igen upp och tar ner boken och stryker bort dammet.

    "Du ser allt vanlig och lite tuff ut men intressant för mitt öga, säg, vad kan er historia säga mig?" Jag ler vagt och öppnar upp boken. Jag ser genast en viss skillnad på min och dennes bok, den var inte som jag förväntade mig. Jag förväntade mig att bladen skulle vara tjockare och bokstäverna större som tyder på styrkan i berättarens karaktär. Nej, boken sidor var lika sköra som mina i visa skeden, vilket kunde tyda på osäkerhet och grått i ensamhet likt jag många gånger. Jag sluter vagt ögonen men slår snabbt upp de igen och fortsätter bläddra i boken med försiktiga fingrar som jag hatar för deras klumpighet.
   Bokens bokstäver skiftar likt mina men en då inte. Den försiktighet och osäkerhet jag känner finns ej på samma vis men rädslan som den skapar existerar i dennes skrift, skriften vill säga att den är stark men bläckets drag tyder på något helt annat.
   "Du var mig allt intressant" Jag slår försiktigt igen boken och ser tyst på dess yttre. "Hård som stål men mjuk som ull" Jag skrattar tyst i dess ironi och ställer försiktigt tillbaks boken på dess plats. Sedan vänder jag mig åter om och fortsätter min vandring mellan de oändliga berättelsernas stig,

   Vägen ut vet jag att jag aldrig finner, för jag har alltid vandrat här, här i min fantasi där jag endast existerar. Jag och många andra som aldrig mötts, vi seglar mellan denna värld och den verkliga, här möter vi våra drömmar, våra karaktärer, här skapar vi, här, bland livets hyllor, i cirkelns mönster.
Mina steg försvinner sakta och min gestalt blir snart bara ett töcken i luften.
"Låt oss vandra" säger jag sedan med ett skevt leende och ett skratt tonar bort i luften och de enda som åter står är sagornas viskande om att få bli lästa igen...

(( skrevs föra några år sedan, har rättat den en smula men gillar den som den är. ))

Mvh
Lier