Unknown Storys

Ondska

Jag heter Louise och jag ska berätta lite om ondska ur fantasy synvinkel och hur jag reflekterar det.
  Fantasy in riktade böcker vill gärna ha de svartvit, här är de onda med röda fanor och här är de goda med vita fanor, eller utseende mässigt, varulvar, demoner etc. Det finns även en del grundläggande onda punkter, huvud punkt är väl att de är tvärt i mot hjälten och försöker hindra denne från att nå sitt mål ur olika vinklar eller gör illa oskyldiga människor/varelser. Vilket inbegriper vanligt folk.

Ren ondska, är för de mesta elakt och kallhjärtat som skulle kunna gripa efter ett barns strupe utan att reagera, då är ondskan väldigt uppenbar. Jag kallar sådan ondska Direkt ondska, de sker utan dröjs mål, fast många har ingen sådan direkt ondska i verkligenheten, sådan ondska som skulle kunna ta död på flera hundra utan att blinka, eller ta liv överhuvud taget. Sådan ondska ser vi som fantasier men om det hände oss, skulle vi tro det?
  I fantasyn är ofta sådan ondska barbarisk eller straff för saker och ting som kan verka små men för att visa sin makt och tyranni lär de för de mesta straffas. Den direkta ondskan är sådant som går i mot våran etik och den fria viljan och händer mitt fram för ögonen på oss.

Indirekt ondska, som inte är lika uppenbart och dem som är de brukar inte upptäcka själv att det är den personen som är onda utan tror att alla omkring denne vänder sig i mot den om det handlar om en person. Det kan vara personer med gammalt agg mot något som planerar och planerar och bara väntar på rätt till fälle, denna karaktär lurar sina med människor och visar inte sina lömska handlingar mot dem. Kanske förgiftar han/hon dem sakta, eller så spelar personen liksom ett spel av schack. Och drar försiktigt de skugglika dragen åt den slut giltiga punkten. De kan även vara en politiker som sakta gör att allt går till dennes fördel istället för "medborgarnas".
I Fantasyn är gärna denna person en bror, bästa vän eller en som ingen litar på, men börjar lita på senare. Det brukar bli mycket intressanta konflikter med sådana personer. Det blir dessutom en nu mer intressant då denne inte förstår själv att den blir ond. En som är indirekt i ondska kan även vara den som ger årder och utför för de mesta inte handlandet. Dess kan bli som ledare.
    
När de gäller grupper som blir onda står nog Religiösa samfund och polisstyrkor högst upp på listan och givetvis de väldiga arméer som brukar följa den kall blodiga ledaren, som väldigt gärna är en under huggare till en nu mer ondsint smartare typ som håller sig undan gömd. Grupper blir för de mesta lovade en massa saker som senare förmodligen inte blir verklighet, där av blir dom alltså lurade.
    Gruppen blir då ond på grund av syftet och det den gör, vi människor gillar att ha någon över oss som säger vad vi ska gör efter som det är enklare. Vi skulle aldrig klicka på den sista knappen om ingen gav oss en order om det.
Själv tycker jag det är ganska intressant det med personer i grupp som är/blir onda. Poliser; för att hjälten tros vara en skurk eller är en. Religiösa fanatiker; efter som hjälten eller motsägande grupp har syndat enligt deras religion eller guden/gudens utsände säger så. Arméer; De ska skydda sit uppsåt/landet eller ta över, där av en motsägande punkt.

 De finns nästan alltid en sorts "boss" i det hela som är den elakaste som givetvis hjälten ska ta kål på, liksom draken och riddaren.
  Draken är då den onda typen som hjälten/riddaren skal ta sig till och för de mesta är den en lång väg med flera äventyr och hjälte dåd för hjälten, samtidigt som draken verkar allt farliga där den lurar i mörkret.
 Nå, denne ondaste av de onda ser ofta på medans andra lider och njuter av de, höjer sig själv över alla andra och tycks tro att han/hon är den mäktigaste och visare de gärna genom uppvisningar och straff. Men det kan även vara att de har en helt annan syn en hjälten och försöker stoppa denne till varige pris.

Förde mesta vet man ofta inte vilka som blir onda, de beror helt på berättelsens vändningar och vem hjälten är. Själv har jag många gånger försökt skriva en fantasy som vart tvärt om alla andra, att de onda vinner, personer som verkar goda är onda osv. Men jag har tyvärr inte lyckats då det är ganska komplicerat efter som att de ligger mycket intriger och ett sådant tänkande som inte jag förstår efter som jag aldrig varit ond. Eller har jag de?
  Ibland har jag tyckt att de blir lite för mycket av att "hjälten har alltid rätt" - trots att han är en klant. Kunde de inte vara så att en elaking hade sina anledningar till att göra det där, för att i dennes huvud låter de rätt? Nej, jag har ingen aning, men jag hoppas de onda fortfarande finns kvar i fantasy böckerna för annars skulle de bli en väldigt tråkig resa genom underbara landskap.
    Fantasy ondska är bra annorlunda, det är som en spännande diskussion men att tänka sig att något sådan skulle hända på riktigt någonstans, de skulle vara alldeles för hemskt för att vi en skulle kunna tänka oss de, trots att krig och elände händer på våra bakgator, varige dag som någon dör är inte det ren ondska i sig?
     Vad är ondska? Det är nog en fråga vi kan ställa oss för många gånger för att vi till slut skulle förstå vad vi tänker.

Essä av Louise Rickardsson - 07