Något annat än en saga
Senaste tiden, senaste året. Har väl varit lite av en kamp, av att försöka, av att vilja, av att orka gå framåt.
Det är så livet går till, antar jag, ibland är de en kamp, ett krig, innan de blir fred i några sekunder av all denna tid.
Jag tror jag har nåt en liten svaka i mitt krig.
Då de båda armerna har tagit en lite cafe pause och jag kan kravlar upp ur den kletiga leran, viserligen enorm sagta, men jag rör mig för jag har åter funnit ett litet hop av något som inte syns. Det behöver mig, liksom jag behöver det, jag vet inte vad det är, men jag vet att de finns och jag vet att vi skyddar varandra trots att det jag kallar hop kan spricka så lätt.
Men de som håller mig upprätt i mitt huvud är det vi kan kalla tro, jag tror på att jag har hop, jag tror på att glimten i ögon vrån är en ny möjlighet och på så sätt skal jag skrida fram över slagfälltet ut ur leran och in i den vanliga tackten igen.
Fasten att likens hån leende rör sig runt mig och vill få mit hop att blekna, så skal jag se vart ända lik som än nu en erfarenhet, än nu en själ som jag kan bära med mig i minet och föra till en lite säkrare plats.
Min döda kropp andas, min sovande kropp vaknar, mitt leende växer.
Jag känner hop igen.
Med andra ord, jag har börjat fixat till skolarbetet. Min planer om att fixa scheman, kalendrara och andra saker för att håll mig på fötterna går igång. Jag har börjat med roliga aktiviteter igen. Det känns som om de går framåt.
Ny års löftet skal jag hålla i år, försöka förbättre mig själv lite i taget, ta en vecka i taget, ta ett steg i taget. Bara de går lungt framåt.
För året försökte jag enträget.
Trots att jag var murad ner i marken försökte jag slita upp benen i ren styrka, men nu har jag kommit på kneppet om jag hammrar försiktigt och tar bort flisa efter flisa kommer de gå lättare.
Jag har tider då jag måste lägga mig, istället för att sitta uppe vid datorn till 3 på kvällen.
Jag har gjort scheman som skal skrivas ut.
Jag daterar alla händelser som sker.
Jag börjar få kontroll.
Ett litet experiment gjorde jag igår, kanske löjligt för visa men stort för mig. Jag tvingade mig att gå sakta, ta de lungt på vägen till farmor. Jag tvingade mig att gå och köpa de klockor jag behöver för att hålla koll på den tid som flytter förbi. Jag tvingade mig att göra något roligt med scouterna som jag värde sätter högt.
Jag tvingade mig, att njuta en stund, trots min motvilja.
Det är så jag kan börja i myr steg, i små myr steg, men de kommer gå framåt så länge som
Mvh
Lier
p.s Bild kommer sen, texten ser så tråkig ut. ;)
