En stjärna att följa.
Det är svårt att komma på en bra väg efter tag.
Du vet, man undviker den krokiga vägen och springer rakt fram i leran. Ibland känns det som att fötterna inte rör sig alls och man står stil och sjunker längre och längre ner så de blir svåre att gå. Långt fram för ser man sitt mål, inte ett utan flera. Några verkar närmare medan andra längre bort, men de är ändå så svåra att nå.
De finns på den krokiga stigen också, men den går inte rakt, därför är den långsam tänker man. De raka är närmare för att den just är rak och leran lägger man inte märket till för en man är fast.
Långsamt försöker man ta sig tillbaka till den krokiga stigen som ibland korsarden andra. Ibland hinner leran stiga upp till ögonen och det är svårt att ta sig upp själv.
Det är då man behöver en hand.
En ledsagare att följa; en stjärna, ett hjärtslag, ett ord, en hand. Att gripa tag i och kämpa sig upp med.
Och det kan vara svårt att finna, åtminstone en man kan följa längre bit innan man trillar dit i den välbekanta leran.
Med denna text menas att jag inte har haft det alldels för lätt på sistone.
Jag brukar gemför mig själv med ett tveeggat blad då jag alltid skadar någon/nåt och mig själv på något vis vad jag en gör. Inte skada skada utan mer känslomässigt, eller de är vad jag tror åtminstone.
För det är så här ser ni, att jag tvivlar på mig själv ganska mycket och har ofta fler en ett val och blir då ganska förvirrad och vill hellre att någon väljer åt mig en att jag möjligen kan ta/göra fel.
T ex Om jag får hör att mina kompisar skal iväg någonstans och vill gärna ha med mig, fast att jag känner just då att jag inte orkar, men jag vet att jag kommer att ha roligt om jag åker. Så förmodligen säger jag ja och sedan när vi väl ska åka, så har jag nog debatterat det är kanske i tre fyra dagar i huvudet ett x antal gånger, så ångrar jag mig plötsligt då jag känner att jag inte orkar. Och sen kommer alla ånger känslor, samt alla skuld känslor.
Nu menar jag inte att det är skälva resa som är problemet nej det är situationen, som att jag inte skulle kunna lägga pålägg på smörgåsen för att känna mig skyldig mot de jag inte åt.... Fast så extremt är det inte....
Nåja för till fället mår jag hyfsat så de får väl duga.
Kramar
Lier
