Och så var det med den sak...

Man kan inte veta allt jämnt, eller förstå, eller se vinken, eller läsa tanken.
Men de man kan göra är att säga fel ord, klanta sig, vara dum och inte tänka riktigt.
Det är inte lika svårt, men det är inte bättre.

Och ibland kan det jhu vara så att man upptäcker de där men kan inget säga.
Det är verkligen förargligt hur livet kan vända och vrida på sig, man blir vist aldrig nöjd.

Vare sig med sig själv eller andra.
Antigen är man för liten eller för stor, eller ett mellanting och då är man tydligen tråkig enligt livet, så de funkar inte.
Sen var de ju fröken Gracil med den spetsiga näsa och herr Kling med svärande ord som man alltid gick och retade sig på det går ju inte försig och herr Grå ser man aldrigt till.

Det är vist så vi är, vi och livet, man kan ju undra ibland om det är livet som har anpassat sig för oss eller om vi anpassar oss efter det. Jag tycker nog synd om båda isåfall.
För livet är nog aldrig riktigt enkel. Och männskan kan man ju säga en del om, skapar krig och petar sig i näsan och senare kommer livet och rullar över en med ett hjul "Och då är de klippt" säger nog Döden med sax i hand.

Nej, det är nog inte helt enkelt de där med att exitera men som den eviga optemisten sa "Man får göra så gott man kan så länge man lever" vilket synikern tyckte va hemskt otrevilg och gav denne en ner stirrande blick med orden "Leva? Aldrig! Inte över min döda kropp och de motte nog bli snart"

Jag undrade just vad mellantinget sa...

Nåja Hej Hej så länge hoppas ni tyckte de va kul och filosfiskt som en säckpotatis! =)

/Lier

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0