Okänd Identitet



image5
från google.




Toffel

Toffel, det är nog rätta ordet för att berätta vad jag är ibland, viserligen tycker jag om att vara toffel efter som jag är så in gåd. Så vad menas med en toffel? Jo, en person som mer eller mindre aldrig säger nej och låter folk bossa omkring med en, det är typ en toffel, eller ivarige fall en sorts toffel.
Jag är en sån toffel och lite till, slinker gärna undan bekymret att bestäma själv efter som min egna vilja är så svårt att finna på och ingen vill väl vänta tills jag finner den för att välja en chips påse i ica butiken. Dessutom, va händer om jag väljer fel? Vad händer om dom som går i mig blir arg eller missnöjd? Det är en av de många saker jag är rädd för, för jag är ju blott en toffel med håll vid stor tån.  

Jag och jag själv

För många år sen försvann min identitet, det var då jag blev numer 2. 
Den som hyllar numer 1 i varige steg, iakttar och beaktar den andres vilja för att ta reda på vad bästa valet är för att godtyckas av numer 1.
Det är något jag gör automatiskt nu, går in i rollen som numer 2 och försöker undvika att ta plats.
När numer 1 sviktar kommer alltid numer 2 att resa den upp, för att få ett godkännande, en bekräftelse, har all möda varit värt det?
Så, vad gör numer 2 när den är ensam?
Då rädds den över vad alla dess numer 1 tänker, rädd för att glömmas bort och inte vara någon alls längre, rädd för alla okända känslor den inte vågar känna utan numer 1s godkännande.
Det trodde jag inte var ett problem, att jag var som en symbios beroende av en annan liksom den var beroende av mig.
Jag trodde inte jag behövde ett jag, de fans så många som kunde vara det åt mig.
Så nu försöker jag, skaffa mig ett jag, men det är svårt, riktigt svårt. Det är så lätt glida tillbaka till numer 2, så mycket enklare, så mycket gladare.
För om jag skal bli ett jag och ingen siffra alls, måste jag tampas med känslor jag aldrig känt och ignorerat och kasta mig ut i det vi kallar liv.
Därför är jag rädd, ack så rädd men det här måste jag göra själv, ingen annan kan göra det åt mig eller hjälpa mig utan att få en siffra och krona i mitt huvud.

Numer 2 måste bli en numer 1 för att kunna bli ett jag och sig själv. Det kommer att vara en svår uppgift för mig just idag och kanske imorgon. Men när jag är över kommer jag veta att jag inte kommer ner lika djupt igen. Och med lite tur kanske jag kan hitta mitt jag i mörkret, hållandes en ensam lyckta, letande efter mig.

Det är åtminstone det jag hoppas på om jag inte gör det, går jag under.

"sry folks a bit gloomy today"

Lier


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0