The Black Buss

Fötterna rör sig över grus gången och kroppen rör sig framåt, men hon glider bort. Hon känner hur snåren river hennes fötter, hur vattnet svalkar hennes kropp och hon hör andra. Men hon håller på att försvinna, varige kroppsdel känns som om den domnar, fast att hon rör sig och konstigt nog känner, men ändå försvinner den. Sinnet glider igenom trots kroppens rörelser, kroppen behöver hennes sinne inte oroa sig för, den är oviktig.

Sinnet stannar sakta väntades vid en vit stopskyllt, seendes spänt framåt väntandes på det hon alltid väntar på, det hon alltid längtar efter, upprymndeheten som kommer över henne då hon glider bort, förväntan som fyller henne då hon väntar, de gör henne nästan levande.
Det är då hon ser dom, de vita ljusen, de bländar hennes ögon så dom kisar, texten i klara eld färger verkar brinna av liv och mörkret slukar henne nästan då den mörka stora tingesten driver förbi och en katts gnisslande hörs då bromsar sätts in och dörrarna slås upp och visar silvriga trappsteg.
"The Black Buss has arrived" viskar det i hennes sinne i de språk hon viskar ibland där ingen annan kan höra.
Hennes blick är tydlig då ljuset av lamporna passerat, den svarta bussen är kantig och spetsig i formen men på något sätt mjuk. Figurerna innan för är suddiga men på något vis klara då hon ibland kan skymta en flicka med en klubba och röd klänning, eller en ung herres konturer men sedan försvinner deras minne så fort hon sätt dom.

En blek hand lyfts och en fot höjs och hon tar sig in i bussen, föraren som inte kan urskiljas i sin böljande svarta kåpa, nickar bara lätt till igen kännande, han hade sätt henne många gånger på det här tåget, hur hon kunde veta att det var en han och varför just bussen såg ut som den gjorde var enkelt. Det var hennes syn att se dom, för andra kunde bussen se annorlunda ut och till och med ändra form till vad dom en önskade i huvud sak så var bussen bara en sak, ett sätt att se ut på.
Hennes egna former hade redan förändrats till hennes egen dröm bild eller inre bild av sig själv. Hennes skapelse med blek hy, eld rött hår, is blå ögon, en svart hatt och i svart tyg klädnad som liknade närmast en kostym, fast själva kostymen var längre och mer skugglik. Hela alltihop gick bra med den nästan slanka kroppen om en dock beniga händer.
Det va så hon ville känna sig idag, imorgon kanske hon före drog något annat. Hon satte sig mjukt ner på det svarta sättet och såg ut genom fönstret på de stilla stående landskapet.
Det var som att se genom en suddig lins, färgerna flöt ihop och konturerna blev suddiga men dock så vid sina till fällen kunde man plötsligt se något med otrolig skärpa nästan lite för skarpt. En lätt suck av lättnat lämnade hennes läppar, en hand hamnade mot glas rutans ram och blicken flöt fram mor föraren som satt mer en fem rader fram för henne, en så länge skulle hon få tänka ett tag till.

(Fortsättning följer)

Hur skulle din buss se ut?
Hur skulle dit jag vara?
Va skulle du göra?
Och vad tror du det med sättena menas?

Tänkte på det =)

Kommentarer
Postat av: Beatrice

Du är duktig gumman!! :)
Bra frågor, ska fundera på dom!!

Love!!

2007-10-16 @ 19:05:43
URL: http://beebiagain.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0