Familjen

En familj.

En familj består av fler individer som älskar varandrar vad som en händer. Det är ett faktum, hur mycket var en annan sak.

Det fins de som hatar varandra så att de nästan kan döda varandra, det fins dem som bråkar ständigt och jämt, det fins de som känner sig helt ensama i sina familjer, de fins de som är så samansvetsade att de nästan inte går att bända loss, de fins de som är helt enkelt bara lever tillsamans.

Det alla har gemensamt är att de aldrig skulle kunna sluta älska vandra hur mycket som en skede, kanske önskar de att de kunde göra det ibland eller att de blev mer älskade.

Familjer är helt enkelt en ganska komplicerad sak. Och det svåraste måste vara att tänka på att en familj inte bara är en sak utan fler personer med olika viljor, olika önskningar, olika tänka, olika känslor och sedan acceptera det.

Där är det svåraste, acceptera och tolerera. Acceptera att saker förändras och tolerara andras viljor och känslor. Det är det som är det svåraste att inse, svåraste att förstå, svåraste att göra. specielt när det är dacks för familjen att börja splitras.

Och de ensama åter igen ska skaffa sig en ny familj, men de kommer alltid veta att de har sin kärn familj kvar, för en familj kan aldrig riktgit splittras. En skön känsla eller kanske en kvävande. Välj själv.
 

----

Jag är farcinerad över andra människor i genrelt, hur de reagerar, vad de gör och fram för allt varför. Men familjer är något som gör mig nästan en nu mer nyfiken. Varför saker blev som de blev, varför de reagerar som de gör, varför så små saker kan bli så enormt stort och hur de reagerar som individer. Det är ett spel som farcinerar mig till och med i min egen familj.

Om det sker saker i min familj ser jag de dock aldrig direkt i händelsen utan senare upptäcker hur underligt eller bra jag reagerat på en händelse eller ett ord. Det är farcinerande, vi människor är farcinerande.

Livet är farcinerande.


- Lier


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0