Förändring


Av Lier aka Confusedgoldfish/Deadgoldfish

Jag känner en förändring i mig själv, en förändring som både är skrämande och tillfredställande.
En förändring som ger mig mer självförtroende, en förändring som ger mig en röst, en förändring som till låter mig att tänka på mig själv först, en förändring som skrämmer mig på ett helt nytt sätt.

Jag känner kontroll över min vardag, jag känner att jag har en egen vilja som kommer allt mer fram. Det är skrämande. Jag är rädd att jag kommer jaga min vänner på flykt pågrund av den förändring som sker, jag är rädd att jag kommer förändras... Förändras till mig egen människa.

För har jag alltid varit numer två i min värld. Men nu har min andra röst kommit allt mer fram, den som kan säga nej, den som kan säga "Nu har jag fått nog av dit trams.", den hårda rösten som jag alltid stängt in. Det är farsinerande och skrämande. Jag vill dra mig tillbaka, gömma mig för andra människor så de inte ska se förändringen. Men den är där och jag älskar den högre en jag önskar jag gjorde.

Rösten för min oror att göra fel, rösten för oron att skada andra med mina ord, rösten som alltid tigger om förståelse. Har tystas ner. Har sänkts till en annan nivå, den är där men nu går den ihop mer och mer med den andra rösten. Rösten som alltid har haft en vija men aldrig säger något. Nu talar den, både tillsamans med den lilla rösten och över röstande.

Jag älskar det! Jag älskar ljudet av min egen röst som har en vilja, som inte viker sig lika lätt som för, en röst som kan bli arg, en röst som kan visa känslor, en röst som faktist är jag.
Jag önskar hur ni kunde se hur jag sitter och ler fram för datorn över mina egna ord, hur jag sitter och skrattar åt min egoism som jag skulle kalla det.

Jag är en person, jag är mig själv, jag är anorlunda, jag är konstigt, jag är trevlig, jag har dåliga minne, jag älskar att teckna, jag älskar att hjälpa andra och jag är förbanat stolt över mig själv! Något som jag nästan aldrig varit i hela mitt liv utan att jag gjort något bra för någon annan jag.

Jag är stolt, stolt över de faktum att jag är.

Jag är inte stolt över att jag hjälpte en vän, jag är inte stolt över att jag gjort något bra. Nej, nej för engång skull i mitt liv är jag stolt över att jag är jag och det är något helt otroligt.

Genom denna text kanske det tycks att jag har förändrast en hel massa. Det är sant, men jag är fortfarande jag. Jag är den som hjälper till när mina vänner har problem, jag är den som öppnar mina dörrar och säger "stig in när du vill", jag är den som nästan alltid ler och säger konstiga saker, jag är den som aldrig kommer ihåg vart jag läger saker, jag är den som alltid vill ha roligt och göra något.

Jag är Lier och jag är stolt över mig!

Men nu, ha en trevlig dag och vart stolta över att du är den du är, för du är underbara! 

Mvh Lier 

Kommentarer
Postat av: Beatrice

"jag är rädd att jag kommer jaga min vänner på flykt pågrund av den förändring som sker"

Dumma lilla flicka! Varför skulle vi försvinna? Jag älskar dig, och du står högt på min lista över människor som jag kommer ha kvar föralltid! Mer eller mindre (saker kan hända på vägen...)

Men du kommer inte förlora mig för att du förändras, det är bara bra för dig om du "får en egen vilja" (se situationstecknen, och misstolka mig fel!!!)



Vad glad för det som händer, för du kan inte göra så mycket åt det :) och jag finns om du behöver prata!!<3<3<3


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0