Den vita bästen
Halvmånen gömde sig bakom de grå molnen som seglade över vampyrernas högkvarter och gave platsen en spöklik känsla. Dimman som kröpp över det dagg fyllda grässet ökade den spöklika effekten.
Ingenting syntes i mörkret, inte ens ett ljud hördes åtminstone för de mänskligas ögon och vampyrernas.
Ljudlöst rörde sig ett femtio tal skuggor närmare den stora mörka herrgården, de gulfärgade ögonen glimmade i mörkret som inte var ett mörker för dess ögon. Försiktigt kröp, gick och krälade de fram över marken i trädens skydd och i buskarnas vrår, alla förutom en.
En liten flicka utan en tråd på kroppen gick lungt upp mot vampyrernas herrsätte. Hennes hy var i en ljus färg och gick i en kontrast mot det lila skimrade halv långa färgade håret och de vita slingorna som låg på vardera sida om hennes ansikte nästan lyste i mörkret. Det som var så underligt med henne (förutom att hon var naken) var ögonen. De var alldeles isblå med ett sådant hat och raseri att vem som en sätt dem skulle ha stelnat i skräck. Den kvinna var den mytom spunna Vita Bästen. En jätte lik vit varulv med brinande is blå ögon som slet sönder, dödade och förstörde allt i sin väg. Hennes riktiga namn viste ingen men de flesta kallade henne Viki eller Isöga.
Viki andades ut i den kalla luften och ett litet moln av kondens bildades. Hon hatade dem, hon hatade vampyrer, hon hata människor, hon hata varulvar, hon hatade allt!
Hon andades ansträng och allt snabbar i takt med att raseriet byggdes upp.
De dödade hennes syster, de dödade hennes familj, de dödade hennes liv!
Minnes bilder av ansikten fladdrade förbi i hennes tankar, minnen från flera hundra år tillbaka. Av hennes älskade systers le lösa kropp, av en varulvs tjäftar, av en vampyrs borta vända rygg, av hennes männskliga familj som blev hotad av brottslingar, av hennes försök att ta sitt eget liv som misslyckats grovt.
Den känslo mässiga smärtan rusade dom electrisitet i hennes kropp och hon andades tyngre och visade sina tänder i en morrning som steg allt högre samtidigt som hennes tänder blev groteska och hennes fötter och ben sakta förändrades.
De skulle få igen... De skulle lida! De skulle dö! De skulle brinna i helvetets portar! De skulle slitas sönder till inget! De skulle förstöras!
Med ett väldigt skrik av raseri och illska förvandlades hela hennes kropp och skriket blev ett tjut av hat, hunger och förstörelse och ett femtiotal ryttande svarade med henne samtidigt som de skött fram ur buskarna, träden, grässet och gömda skuggorna.
Viki, den jätte lika varulven på tre meter brackade genom portarna till herrgården och de galna berusad ögonen av raseri, fångade in varige halv döda varelse i närheten. Den känsliga nosen kände derass äklande döda lukt med blodets goda järn doft.
Döda! Döda! Döda! Döda dem all!! Skrek hennes egna ord inom henne och utan en tanke flög hon fram.
Ben krosade av hennes väldiga käkar, kroppar slet sönder av hennes väldiga klor, blod sprutade över hennes päls, kött försvan in i hennes stora gap, hennes väldiga kropp for fram som en väldig krigs maskin och hennes offer skrin ekade som musik i hennes öron.
Dö! Dö! Dö! Dö så jag slipper era äkliga närvaro, dö så min eviga smärta få vila, dö så jag får känna min hunger släkas, dö så jag får känna erat hat!
Väggar raserades i hennes fram fart, pistoler med silver skött mot hennes kropp, svärd korsade hennes väg, rusningar krossades under hennes tassar, huvuden slets av. Smärta hon kände eggade henne bara, ökade hennes raseri och gjorde henne galnare. Inget kunde stoppa hennes fram fart och hon skulle fortsätta förstöra, massaker, äta allt i sin väg.
Ty hon var Viki varulven med det ändlösa raseriet som plågoande och det ända hon ville var att ta död på världen ända tills den tog död på henne och hennes blödande trassade själ.
Xkompaniet
X Kompaniet
namn: Cartoon, lony tons chars etc (Do not ask why)
1 Jerry Mice
--- Some one called a medic?
En sak är säker... BLI ALDRIG SJUK! Det lärde sig de tioende kompaniet väldigt snabbt då de hamnade under Jerry(mice) vård. Vist man blev frisk, men fråga är snarare hur...
- Japp jag är fullkomligt säker benet måste bort!
-... för ett blåmärke?
- Ha! det där är ingen blå märke! Det är en av de där liv sugande ailiens som skiftar färg och sätter sig på alla möjliga ställen där de gör ont.
-.. är du säker?
- så säker som om jag inte vore säker på att jag vet va fan ja gör. Jag är en doktor ingen himmla rymd forskare. Föresten såg du den där intressanta livsformen för ett tag sen? Undrar om man kan göra lite gift av den..
- Eh jerry.. vad ska jag göra åt bit märket på huvudet då?
- Åh.. ja de.. *Motorsågs ljud, shwis, thud*... jag gillar inte zombisar...
Jerry Mice
- närstrids fajter, stick n' stab. gift/sjukdomar/virus etc av alla de slag på allt som går att förgifta och använda på fiender.
2 Zummi Gummi
- Bookworm but can nothing
Zum har läst massor och då menar jag massor och jag menar att han gör det när som helst hur som helst och hur han får med sig böckerna är ett mysterium.det som är ganska typiskt är att han inte precis är till någon hjälp då de för de mesta hittar alltid något han inte har läst om. Men han är den som dokumenterar om vad för varelser/monster/saker de hittar i fall att de stöter på dem igen så kan det ju faktist vara bra att kunna döda dem direkt istället för att testa allt som går och sen komma på att de kan skjuta gafflar ur kanonen. Dessutom kan han en mängs språk som både exiterar och inte.
Dessutom är han en hejare på siffror och grader och wind riktning etc och är den som ständiga synikerna och att de han faktist säger brukar hända i slut änden är inte alltid för förvånande.
-Se.. jag sa ju att de inte gick att prata med kanibaler..
- Håll klafen! *alla andra som också sitter fast i en stor grytta*
3 Dexter
- The intrested scientist
Kemekalier, experiment, dna och mycket mer. Det är något den här mannen är farcinerad av. Bara han får forska så är han lycklig, enkelt. Problemet är att han inte bryr sig nämn värt om en av hans medlemar råkar hamna på hans experiment bord. De som är mer skrämande är att han även är psyckolog och han läsa folk som en öppen bok och är även "freds-mäklaren" i gruppen. Hur de gick till vill inte någon tänka närmare på.
4 Newbie
- Newbies of the Newbies
Newbie är verkligen newbie med stort N. Han kan knappt sin bas träning och om han siktar och skjuter lyckas han alltid skjuta på något som han inte ska skjuta på eller något som gör att allting mer eller mindre flyger i luften.
Newbie är den som alltid lyckas rammla ner i gömställen, fällor och bli fånga tagen var annan time. Hans lycka är som sagt aldrig medelmåttig utan antigen har han enorm mega tur på en på miljonen eller så har han den värsta av otur och drar in truppen i vad som en händer. Och att spela ett sprat för honom som att tipa en hink med vatten över honom kan antigen bli en fruktansvärd kedjereaktion av otur eller bara de mottsatta.
5 Jhonny Bravo
- Women?! Where?!
Jhonny är en bra "soldat" så fort de inte har med kvinnor att göra.. Han skjutter dem inte vare sig de är levande, död, muterade eller annat. Nej om han är nära nog så flörtar han med dem hejdlöst och dansar för deras pipa och visar gjärna upp sina "skills" eller så försöker han komma nära, vare sig det är en fem miljoner soldater ivägen.
6 dick dasterdly
- Tank! Var det här!
Dick är galen i fordon... vare sig det är en tre hjuling med kullspruta eller en stor jumbojätt. Det hemska är att han kan verkligen köra allt, eller så lär han sig medans han kör, vilket har satt gruppen i en mängd kniviga situationer. Och han kör som en galning.. ett stup? ooh no problemo just go a tiny bit faster...
7 wiley coyote
- Its says boom?
Wiley har alltid med sig sprängmedel, problem är att han inte riktigt har en aning om hur mycket han ska använda... Dessto större smäll dessto roligare är hans motto. Dessutom kan han gör sprängmedel av allt och då menar jag allt.
8
- Hypocondric, Data
Sen har vi techno tönten, han är en data nörd med stort n. De som är, är att han hellre sitter göre ett super mega mäktigt spel en löse tråkiga koder som går på fem sekunder. Han älskar även att göra masikner och byggsattser av i princip allt, de lustiga är att de tycks funka... med visa bieffekter. Dessutom är han rädd för princip allt och allergisk i mot princip allt och paranoid så de skriker.
9
- Awww! Arn't you a cute little dogy! Im gona take you home :3 the matcho man
10 Bugs Bunny
- The unprenonsed leader, who at least seems to know what he is doing. Hm.. lets take that way it at least doesn't seem to be that meny zombies...
11
- The priest... that has the big artillery
12
- Try shoot first, if it doesn't work... just use a bigger freaking gun!
The wolf and phoenix
lila svart, skarpa ljus lila ögon - varg.
vingar, tre svansar, stor
- Fenix - Royal
gyllen rött rött hår som skiftar i guld, brinande blå gula ögon, gyllenes hy, röda naglar.
stor, brinnade, långa stjärt pennor, plym, lång hals, röd,gul, etc.
The big five. - fenix, dragon etc.
planeter, technologi, etc (?)
Mytologi planet?
varg, indian, hjortar - ögon, färg, beteende. mycket
snö, berg, skog, technologi, respect, närstrid, pilar, svärd(?), spjut(?),
Nayra Undien Ylvinge av Thorrgath
(Nayra Undien Howlwing of Thorrgath)
-clan, respect, den som slåsbäst mer respect,
-krig mot hjortar
-skepp för transport och skydd(inte många, de tror inte på dem)
-hon blir "officer"
-kär i en hjort
-blir dömd till döden genom strid
-ett mystiskt skepp landar(Pirater)
-hjortarna anfaller, hennes älskade blir dödad
-hon flyr in i pirat skeppet, gömmer sig
Vulkan planet, boom, fenix, scientist,
Fenix - hjärtat av vulkan planeter, slumrar, sprängs, fri(kan överleva).
Drakar - dimensions tids rymd resenärer, ur drakar, wyrm, nästa generation.
Enhörning - föds..väldigt sällan
Pegasus - skygga och bor i berg, få finner sin andra form
Manticora - fins på sandiga ställen och är grymma djur, få finner sin andra form
Baselisk -
Griffin -
Grip -
Hippogrip -
Chimera - mycket sällsynta, ofta skapade av någon. Fins en mängd olika.
Draconier
Vampyr
Medusa
Varulv/ulv
Demoner
Änglar
Fe
Nymf
Pan
Sjöjungfru
Sfinx
Anthro
Harpy
Kentaur
Fantasy Raser
-
Alver
- fagra människor med spetsiga öron
Svart alver
- fagra människor med spetsiga öron dock med underligg svart hy tex eller blek
Nymfer
- natur väsen i människo lika gestalter
Kentaurer/Ormfolk/sjöjungfrur
- helften människa, helften djur
Magiker
- Kraft från föddsel(andvänds med tanken, gest, ord(dock olika))
Trollkarl/Häxor
- Magiska krafter via föremål kan även ha magi från föddseln.
Varulvar
- Smitta, bli biten.
Vampyrer
- Omvänd, förvandlad, smitta.
Drakar
- Gigantiska ödlor/dinosaurier med vingar etc.
Enhörningar
- Häst med magiska förmågor och horn.
Magiska djur
- Talar, större, går på två ben, kläder mm
Gripar
- Hälften fågel, hälften något annat.
Ulvar
- Människo lika vargar etc (eller extremt stor varg)
"DragonLand"
Medvetna
Half breads
Djur(ikke medvetna)
Rid djur
- medvetna
- ikke medvetna
Maskiner
Vatten
Luft
Is
Under mark
Över mark
Öken
Skog
Stad
Ondska - läxa
Ondska
Jag heter Louise och jag ska berätta lite om ondska ur fantasy synvinkel och hur jag reflekterar det.Fantasy in riktade böcker vill gärna ha de svartvit, här är de onda med röda fanor och här är de goda med vita fanor, eller utseende mässigt, varulvar, demoner etc. Det finns även en del grundläggande onda punkter, huvud punkt är väl att de är tvärt i mot hjälten och försöker hindra denne från att nå sitt mål ur olika vinklar eller gör illa oskyldiga människor/varelser. Vilket inbegriper vanligt folk.
Ren ondska, är för de mesta elakt och kallhjärtat som skulle kunna gripa efter ett barns strupe utan att reagera, då är ondskan väldigt uppenbar. Jag kallar sådan ondska Direkt ondska, de sker utan dröjs mål, fast många har ingen sådan direkt ondska i verkligenheten, sådan ondska som skulle kunna ta död på flera hundra utan att blinka, eller ta liv överhuvud taget. Sådan ondska ser vi som fantasier men om det hände oss, skulle vi tro det?
I fantasyn är ofta sådan ondska barbarisk eller straff för saker och ting som kan verka små men för att visa sin makt och tyranni lär de för de mesta straffas. Den direkta ondskan är sådant som går i mot våran etik och den fria viljan och händer mitt fram för ögonen på oss.
Indirekt ondska, som inte är lika uppenbart och dem som är de brukar inte upptäcka själv att det är den personen som är onda utan tror att alla omkring denne vänder sig i mot den om det handlar om en person. Det kan vara personer med gammalt agg mot något som planerar och planerar och bara väntar på rätt till fälle, denna karaktär lurar sina med människor och visar inte sina lömska handlingar mot dem. Kanske förgiftar han/hon dem sakta, eller så spelar personen liksom ett spel av schack. Och drar försiktigt de skugglika dragen åt den slut giltiga punkten. De kan även vara en politiker som sakta gör att allt går till dennes fördel istället för "medborgarnas".
I Fantasyn är gärna denna person en bror, bästa vän eller en som ingen litar på, men börjar lita på senare. Det brukar bli mycket intressanta konflikter med sådana personer. Det blir dessutom en nu mer intressant då denne inte förstår själv att den blir ond. En som är indirekt i ondska kan även vara den som ger årder och utför för de mesta inte handlandet. Dess kan bli som ledare.
När de gäller grupper som blir onda står nog Religiösa samfund och polisstyrkor högst upp på listan och givetvis de väldiga arméer som brukar följa den kall blodiga ledaren, som väldigt gärna är en under huggare till en nu mer ondsint smartare typ som håller sig undan gömd. Grupper blir för de mesta lovade en massa saker som senare förmodligen inte blir verklighet, där av blir dom alltså lurade.
Gruppen blir då ond på grund av syftet och det den gör, vi människor gillar att ha någon över oss som säger vad vi ska gör efter som det är enklare. Vi skulle aldrig klicka på den sista knappen om ingen gav oss en order om det.
Själv tycker jag det är ganska intressant det med personer i grupp som är/blir onda. Poliser; för att hjälten tros vara en skurk eller är en. Religiösa fanatiker; efter som hjälten eller motsägande grupp har syndat enligt deras religion eller guden/gudens utsände säger så. Arméer; De ska skydda sit uppsåt/landet eller ta över, där av en motsägande punkt.
De finns nästan alltid en sorts "boss" i det hela som är den elakaste som givetvis hjälten ska ta kål på, liksom draken och riddaren.
Draken är då den onda typen som hjälten/riddaren skal ta sig till och för de mesta är den en lång väg med flera äventyr och hjälte dåd för hjälten, samtidigt som draken verkar allt farliga där den lurar i mörkret.
Nå, denne ondaste av de onda ser ofta på medans andra lider och njuter av de, höjer sig själv över alla andra och tycks tro att han/hon är den mäktigaste och visare de gärna genom uppvisningar och straff. Men det kan även vara att de har en helt annan syn en hjälten och försöker stoppa denne till varige pris.
Förde mesta vet man ofta inte vilka som blir onda, de beror helt på berättelsens vändningar och vem hjälten är. Själv har jag många gånger försökt skriva en fantasy som vart tvärt om alla andra, att de onda vinner, personer som verkar goda är onda osv. Men jag har tyvärr inte lyckats då det är ganska komplicerat efter som att de ligger mycket intriger och ett sådant tänkande som inte jag förstår efter som jag aldrig varit ond. Eller har jag de?
Ibland har jag tyckt att de blir lite för mycket av att "hjälten har alltid rätt" - trots att han är en klant. Kunde de inte vara så att en elaking hade sina anledningar till att göra det där, för att i dennes huvud låter de rätt? Nej, jag har ingen aning, men jag hoppas de onda fortfarande finns kvar i fantasy böckerna för annars skulle de bli en väldigt tråkig resa genom underbara landskap.
Fantasy ondska är bra annorlunda, det är som en spännande diskussion men att tänka sig att något sådan skulle hända på riktigt någonstans, de skulle vara alldeles för hemskt för att vi en skulle kunna tänka oss de, trots att krig och elände händer på våra bakgator, varige dag som någon dör är inte det ren ondska i sig?
Vad är ondska? Det är nog en fråga vi kan ställa oss för många gånger för att vi till slut skulle förstå vad vi tänker.
Essä av Louise Rickardsson - 07
Demoner
Half - En halv demon, en människa med demon artiklar t ex horn.
Imp - Små demoner, ofta flygande, och ganks osmarta skicka ofta medelande och liknande.
Animal -Djurisk demon och stannar endast i en sådan form(för de mesta).
Skiftare - Har en djruisk sida som är deras ''riktiga jag''. Gömmer sig bakom männskligt/djur fasad.
Äter - Själar(tid), blod, kött. lust - energi mm
Blod, kött - mer bara för att kul och gott
Imp - vingar, horn, små, stora/små/inga öron.
Impen som sa nej - Vingar, stora ögon ink öron, lång fingrar.
Mördar imp.
Animalisk demon - Två svansar, fyra ögon, varulvs liknande, läder vingar, inge hår, svart - Djävuls hund
Kachrim - skift demon, svart hår, bruna ögon, smala ögonbryn, adlig, kostym aktigt kläd, artig(gämnt) - Bekänt
Mörker ljuset
Mörker, becksvart mörker. Dödens egen kåpa verkade det som, svart utan liv eller rörelse.
Plötsligt lysste något upp, skrämnt kröp mörkret ihop för att endast bli skuggiga skepnader. Tystnad uppstod. Mörkret i aktog aktsamt försvarande hotfullt de frid fulla ljuset som blinkade av oskyldighet och hop.
En liten slinga trängde plötsligt fram ur mörkret. Den kände något ovanligt, något konstigt som den inte känt för, nyfikenhet, hunger och ett plötsligt begär.
En Tjuv i Trädgården
Det var de hon kallades, enda sen hon var liten hade hon fåglar gillat henne, kanske för att hon hade ett mjukt sinnelag, eller kanske för att hon verkade så ensam eller helt enkelt för de små fröna hon hade i en träskål bredvid sig. Tanken på att de var där för att göra henne sällskap var upplyftande, deras närvaro brukade åtminsåne lätta hennes sinne.
Försiktigt strök hon sin smalla hand över duvans vita fjädrar med blicken upp mot horisonten över trädgårdens buskar. Bakom henne hällde Kammarjungfrun upp te i en vit liten kopp med blom ordnament.
"Ert te är klart, fröken" En kopp lyftes upp och små steg hörde då kammarjungfrun klev ner för trä trappen och gick fram till flickan, som hon såg henne som.
"Tack, Liselott men det är inte fröken längre" Svarade den 18 åriga flickan och lätt duvan hoppa av handen ner på sten bänken hon satt på och tog sedan tekoppen och fattet med försiktigt handlag.
"Ursäkta, fru Mill" Liselotts röst darrade vagt. Liselott hade varit med hennes familj sen modern dött i cancern och hade tagit hand om Marline enda sen dess, men nu skulle hon giftas bort och lämna sitt gammla hem till det nya.
Marline lyfte upp tekoppen till läpparna och såg på fåglarna som rörde sig i buskarna.
Hon älskade inte sin festman, men han älskade henne, men det bekom henne inte. Det var så det var nu, föräldrarna bestämnde vem man skulle gifta sig med och för de mesta fans det en andledning, för hennes far var det affärer, titel och pengar. Viserligen hade han frågat henne när det var klart, vad hon tyckte om saken, Marline hade svarat att hon accepterade det. Det var precis vad hon gjorde, accepteradet, det hade hon gjort med hela tillvaro, hon hade aldrigt riktigt levt sen hennes mor dött, hennes skratt hade dött ut.
Försiktigt med bara fötter klev hon ut i trädgården. Den här trädgården var vackrare en den där hemma, två äppel träd höjde sig över marken med sina knottiga stammar, buskar med sina spetsiga blad och backom den höga sten muren som gömnde henne för blickarna utanför. Greven gillade att ha henne för sig själv, hon förstod delvis varför, han var rädd för att hon skulle förälska sig i någon och försvinna från honom. Hon kände sig lite som en uppvisnings hund som visades upp för des utseende och status när hon gick runt på sositets festerna han tog henne på.
The PirateRats Crew
"Piraterna kommer!!Piraterna kommer!" ekade ut över den lilla ö staden, de var inte många som reagerade, de var ju trots allt en hemort för de flesta skurkar och banditer och när någon slog ner gapphalsen till marknivå var de mer en en som blev nöjd.
"Låt oss hugga dom i små bittar! Snälla snälla snälla, Kapten?! Snäääälla!? Vi har inte bitit i nåt på länge..!" Den korta lilla pojken med det korpp svarta håret hoppade upp och ner av lycka och verkade verkligen hoppas att Marinen skulle komma plus befolkningen plus möjligen en hoppande korv om dess exiterade som denne tycktes tro.
Ett stadigt tekopps stora peppar korns öga sneglade på denne till underkuvlig tystnad.
"Nej, inte den här staden men kanske nästa Fidou." Sa en kvinnlig röst förvånande nog, men inte bara de rösten till hörde en stor råtta som stod upprätt på två ben utan problem, dessutom var den i en udda färg, vilket gav hjärnan en nu en knuff mot utrottning, naturlig röd färgad med svarta stora ränder som var cirka tre stycken om man räkna de på över armarna och låren längst ner som två strek.
"Awww, men Reeli!" Sa barnet protesterande vilket resulterade en bestämnd rosa tass som sussade mot dennes huvud.
"Rör på påkarna, din eländiga varg unge! Ner i last rummet!" Rött råttan med en kaptens hårda stämma. Ett skratt kom från den dukande snorr valpen som försvann illa kvikt från Reels hotande fott. "Och kalla mig inte Reeli!"
Ett osynligt flin villade över hennes läppar då hon följde pojken med blicken för att sedan rikta den mot sina mannar om man nu kunde kalla dom så, om mannarna bestod av tre personer till förutom hon själv. En gång hade hon seglat med ett av de farligaste skeppen de sju havet skådat och nu, tja då var hon lite mer männsklig och skaffa ett normalt jobb var de inte tal om.
Hon vände sig till de övriga två som stod backom henne.
"Stanna här medans jag går och rekryterar nya medlamar någon i det här röttägget till stad måste ha lite gnutta mod i sig och jag kommer att finna dem om de fins"
Med de orden vände hon sig om klev av sitt skepp, med folkmassans blickar i nacken och derass viskande som hon kunde höras på en mils avstånd.
'Ett monster från The Grandline' Så sant, så sant och den här kunde bita nosen av dig.
[soundes intresting? xF]
Husdjur till dödens son
Dödens son - (husdjur) första själ
Gillar: Djur, Pappa Döden, (Husdjur), leka kurragömma, retas med djävulens lakejer, dra i änglars vingar; fjädrar, skylla saker på husdjur och ändra dens gestalt.
(Husdjur) - dör av sjukdom, dödens sons första själ.
Rithi
Epicac
(den här "novell ideen" har jag snot från en riktigt novell med samma namn på eng)
Regn, regn av tusen molekylära strukturer av atomer och elektroner var vad det egentligen var, H2O som de hete. Men de kallade det Regn, en mängd av droppar som föll från molnen som var kondenserat H2O, som de just precis kallade Moln.
Det kunde han enkelt räkna ut samma sak som att han viste vad 127 473 466 333 - 487 263 var, men han viste inte vad de där andra sakerna betydde, inte i medvetandet åtminstone, varför gillade man när någon rörde vid en? Varför blev man arg? Han kunde komma på tusen svar på dessa frågor men ändå inte riktigt förstå dom.
"Du kommer aldrig att kunna förstå oss helt, Epi, de gör inte ens vi" Han hade funderat på dom orden, många gånger, hur kunde man inte förstå sig själv? Han viste precis vad han var, vad alla chipen i hans kropp gjorde, vad varige bult kunde få honom att göra och känna. Men dom, de av kött och blod, förstod sig inte på sig själva? Det var det som var makalöst.
Det var en av de gåtor han inte kunde finna svar på i sin databank.
Därför hade han rymt, för att ta reda på mer, lära sig mer om det han inte förstod.
En medel lång gestalt stod tyst och såg på dem som gick förbi i regnet, klädd väldigt enkelt och medelmåttigt, jeans, en svart t-shirt med nå vit märke på och en enkelt jeans jacka som inte var särskilt bra för det ner kylda regnet. Det korta svarta håret låg stripigt mot hans ansikte, han liknade en vanlig yngling, men de var ju inte helt sant, han var E.p.i.c.a.c en robot en dator under ett syntetiskt skal som liknade människans. Han hade kostat en smärre förmögenhet för militären och nu vill de gärna ha tillbacka honom, de enda som avslöjade att han var en dator var en numerkoden och bokstäverna EPICAC som nu befann sig under hans hår i nacken.
Huvudet rörde sig sakta från ena sidan mot en andre som en radar, letandes efter saker han inte viste om, de som hade gjort att han rymt. Doktorerna hade varit trevliga tyckte han, men de hade han programmerats in att tycka och kunde inte säga annat, de hade lärt honom allt man bör veta om man är människa, hur man åt, sov, gick, sprang, hoppade allt det där genom chipen, visserligen hade han fått göra diverse tester varige gång för att de skulle se hur han utväxlades. Han vara bara en basisk robot, en som gjorde små saker som de flesta matematikerna tycke va otroligt farsinerande och skulle med tiden bli en utveckla strids typ antagligen.
Epicacs blick fastnade på två stycken människor, av skanningen att döma, en kvinna och man. Med vanna steg rörde han sig genom folkmassan och undvek människorna nästan lite för enkelt. Vad skulle mannen och kvinnan göra? Han hade registrerat vis intimitet mellan dem, vilket fick några av han spärrar att sättas in men han borta kopplade dem. Han ville veta, ville förstå.
