Days goes by...
Skräp skräp och mera skräp, är vad jag ser i mitt rum. de hade aldrig varit så konstigt att jag inte villa ha hit minna kompisar, gisses så mycket damm som det var här skulle jag väl kunna kväva dom.
jag borde städa... jag vet att jag måste göra det... meeen world of worcraft är så mycket enklare, ett klick och jag ser inte världen längre.
De var precis de jag gjorde och tänkte, med ett lätt finger nuddade jag datorns på slaggnings knapp och den surrade igång.
Jag flinade.
- Nehe så du kan inte samhälls provet, nhej men det är okej du kan göra det om 14 dagar istället.
- mhm, de går nog bra.
- jah va bra! nu måste jag tjila in och se hur det är med de andra elverna.
Huvudet vreds vagt åt lärarens försvinnande rygg innande åter igen riktades ner mot boken i den röd håriges hand.
"...like one timme when louis put me in the swamp, that hade not been very pleasnt" läste jag vidare i en av Anna Richs böcker med läx papprena fram för mig på bordet och de 22 frågor som samhälls provet skulle bestå av, jag hade gjort 7.
Leendes lyssnade jag på klassens komentare och röster. De verkade alltid ha något humoristiskt att säga eller göra, det gjorde mig glad då jag kunde skratta med dem.
Snabbt och försiktigt vek jag serveterna och snegla lite på resturangen som höll på att dukas.
En cirkel, några streck, lite fin justering och det var en drake på papperet. En gäspning gled ifrån munnen och jag sneglade vagt på min kommpisar som stod runt mig, pratandes om lite dit och dat, vagt uptäckte jag att några även sneglade på mig och mina teckningar och flinade vagt.
Jha inte mycket att säga, några glimmtar av mitt alldagliga liv.
Lier
Leendes lyssnade jag på klassens komentare och röster. De verkade alltid ha något humoristiskt att säga eller göra, det gjorde mig glad då jag kunde skratta med dem.
Snabbt och försiktigt vek jag serveterna och snegla lite på resturangen som höll på att dukas.
En cirkel, några streck, lite fin justering och det var en drake på papperet. En gäspning gled ifrån munnen och jag sneglade vagt på min kommpisar som stod runt mig, pratandes om lite dit och dat, vagt uptäckte jag att några även sneglade på mig och mina teckningar och flinade vagt.
Jha inte mycket att säga, några glimmtar av mitt alldagliga liv.
Lier
The Black Buss
Fötterna rör sig över grus gången och kroppen rör sig framåt, men hon glider bort. Hon känner hur snåren river hennes fötter, hur vattnet svalkar hennes kropp och hon hör andra. Men hon håller på att försvinna, varige kroppsdel känns som om den domnar, fast att hon rör sig och konstigt nog känner, men ändå försvinner den. Sinnet glider igenom trots kroppens rörelser, kroppen behöver hennes sinne inte oroa sig för, den är oviktig.
Sinnet stannar sakta väntades vid en vit stopskyllt, seendes spänt framåt väntandes på det hon alltid väntar på, det hon alltid längtar efter, upprymndeheten som kommer över henne då hon glider bort, förväntan som fyller henne då hon väntar, de gör henne nästan levande.
Det är då hon ser dom, de vita ljusen, de bländar hennes ögon så dom kisar, texten i klara eld färger verkar brinna av liv och mörkret slukar henne nästan då den mörka stora tingesten driver förbi och en katts gnisslande hörs då bromsar sätts in och dörrarna slås upp och visar silvriga trappsteg.
"The Black Buss has arrived" viskar det i hennes sinne i de språk hon viskar ibland där ingen annan kan höra.
Hennes blick är tydlig då ljuset av lamporna passerat, den svarta bussen är kantig och spetsig i formen men på något sätt mjuk. Figurerna innan för är suddiga men på något vis klara då hon ibland kan skymta en flicka med en klubba och röd klänning, eller en ung herres konturer men sedan försvinner deras minne så fort hon sätt dom.
En blek hand lyfts och en fot höjs och hon tar sig in i bussen, föraren som inte kan urskiljas i sin böljande svarta kåpa, nickar bara lätt till igen kännande, han hade sätt henne många gånger på det här tåget, hur hon kunde veta att det var en han och varför just bussen såg ut som den gjorde var enkelt. Det var hennes syn att se dom, för andra kunde bussen se annorlunda ut och till och med ändra form till vad dom en önskade i huvud sak så var bussen bara en sak, ett sätt att se ut på.
Hennes egna former hade redan förändrats till hennes egen dröm bild eller inre bild av sig själv. Hennes skapelse med blek hy, eld rött hår, is blå ögon, en svart hatt och i svart tyg klädnad som liknade närmast en kostym, fast själva kostymen var längre och mer skugglik. Hela alltihop gick bra med den nästan slanka kroppen om en dock beniga händer.
Det va så hon ville känna sig idag, imorgon kanske hon före drog något annat. Hon satte sig mjukt ner på det svarta sättet och såg ut genom fönstret på de stilla stående landskapet.
Det var som att se genom en suddig lins, färgerna flöt ihop och konturerna blev suddiga men dock så vid sina till fällen kunde man plötsligt se något med otrolig skärpa nästan lite för skarpt. En lätt suck av lättnat lämnade hennes läppar, en hand hamnade mot glas rutans ram och blicken flöt fram mor föraren som satt mer en fem rader fram för henne, en så länge skulle hon få tänka ett tag till.
(Fortsättning följer)
Hur skulle din buss se ut?
Hur skulle dit jag vara?
Va skulle du göra?
Och vad tror du det med sättena menas?
Tänkte på det =)
Sinnet stannar sakta väntades vid en vit stopskyllt, seendes spänt framåt väntandes på det hon alltid väntar på, det hon alltid längtar efter, upprymndeheten som kommer över henne då hon glider bort, förväntan som fyller henne då hon väntar, de gör henne nästan levande.
Det är då hon ser dom, de vita ljusen, de bländar hennes ögon så dom kisar, texten i klara eld färger verkar brinna av liv och mörkret slukar henne nästan då den mörka stora tingesten driver förbi och en katts gnisslande hörs då bromsar sätts in och dörrarna slås upp och visar silvriga trappsteg.
"The Black Buss has arrived" viskar det i hennes sinne i de språk hon viskar ibland där ingen annan kan höra.
Hennes blick är tydlig då ljuset av lamporna passerat, den svarta bussen är kantig och spetsig i formen men på något sätt mjuk. Figurerna innan för är suddiga men på något vis klara då hon ibland kan skymta en flicka med en klubba och röd klänning, eller en ung herres konturer men sedan försvinner deras minne så fort hon sätt dom.
En blek hand lyfts och en fot höjs och hon tar sig in i bussen, föraren som inte kan urskiljas i sin böljande svarta kåpa, nickar bara lätt till igen kännande, han hade sätt henne många gånger på det här tåget, hur hon kunde veta att det var en han och varför just bussen såg ut som den gjorde var enkelt. Det var hennes syn att se dom, för andra kunde bussen se annorlunda ut och till och med ändra form till vad dom en önskade i huvud sak så var bussen bara en sak, ett sätt att se ut på.
Hennes egna former hade redan förändrats till hennes egen dröm bild eller inre bild av sig själv. Hennes skapelse med blek hy, eld rött hår, is blå ögon, en svart hatt och i svart tyg klädnad som liknade närmast en kostym, fast själva kostymen var längre och mer skugglik. Hela alltihop gick bra med den nästan slanka kroppen om en dock beniga händer.
Det va så hon ville känna sig idag, imorgon kanske hon före drog något annat. Hon satte sig mjukt ner på det svarta sättet och såg ut genom fönstret på de stilla stående landskapet.
Det var som att se genom en suddig lins, färgerna flöt ihop och konturerna blev suddiga men dock så vid sina till fällen kunde man plötsligt se något med otrolig skärpa nästan lite för skarpt. En lätt suck av lättnat lämnade hennes läppar, en hand hamnade mot glas rutans ram och blicken flöt fram mor föraren som satt mer en fem rader fram för henne, en så länge skulle hon få tänka ett tag till.
(Fortsättning följer)
Hur skulle din buss se ut?
Hur skulle dit jag vara?
Va skulle du göra?
Och vad tror du det med sättena menas?
Tänkte på det =)
We're back! and blg guards can't stop us again! xD
- Hej hej alla
glada!
Nu är klockan sent så jag e lite flum efter som jag är hyfsat trött sen jag var till borlänge( ca 4 timmars åkning med buss) såå ni får stå ut med flumm skrift! (oooh no!).
Några av de som var med idag:
Säter folket - Gurra (Gustav), Vov(Dennis) och Vejjan(Thomas)
Blg folket - Phålli(Polly,Paulina), Jill
Malungs folket - Lollo,Lol(jag,Louise), Kri(kristina), Virre(veronica), Bea, Mese Malin/Plupp (Malin), Sander (??), Ewe(??), Ellinor
Säter Johan från falun (Han bor i falun, men går i säter scout kår och går i skola nån annastan. Nej jag förstår de inte riktigt heller)
Dagen har varit rätt vanlig en då tycker jag, förutom att några saker: - Sjöng kasta-grannen-ut visor med syster Ellinor kl 8 på morgonen och gjorde en konstig varijant på åker brasa som inebar en massa hopp och studs så man kände sig som en fågel skrämma
- Satte sig nästan i knä på folk på bussen då man ville prata med den ena en den andra
- Följa efter Gurra, Vov, och Vejjan som var tvungna och sätta sig ner för att "mötta" oss fast vi redan mötts
- Springa undan från rök ridåer från cigaretter då de tydligen försökte röka ikap (Iiicckkk hata cigratter och rök
- Dra med Ellinor överallt och handla kläder för oss själva för att vi skulle handla nåt (annars handlar vi inte xD )
- Sitta och titta på då alla äter av min och Ellinors mat och skratt åt den fanta drickande Gurra som höl på å dö när han skrattade.
- Blanda ihop en människa som tydligen hete Jill(måste hitta på ett namn sen för att komma ihåg xX) då hon först hade en svart och röd färgad peruk och plötsligt blev kort vit/blond hårig och jag åter igen sa hej.
- Bea och virre kom på något sort "Test" som jag fortfarande inte riktigt fattade vad gick ut på, blev ganska liv rädd när dom sa de och tänkte genast på nån blandning mellan raggar och modell kläder med rosa i(Eeeipp vilken fasa!), vilket visade sig vara att jag skulle plocka kläder(gick inte bra, blev nervig av de bara XD)
- Vakten blev pluttis sur för att vi var många som ville sitta, vi fick inte sitta på stols sidorna eller ryggen, inte på golvet men bordet sa han inget om! Aha! <- lilla syster kommentar :P
- Jag, Johan och ellinor satt på nå plank-järn-hand-stöd innan för stationen och spekulerade i hur järner skulle vicka sig och vi skulle rammla ut genom fönstret och så speklure vi lite till oom litte dit och lite dat, vilket blev en nu värre när de andre kom och jag vet inte vad de slutade med. xD
- Gick till bussen då vi sakt hej då till Johan, sa hej då till vejjan och vov och klagade över förädaren gurra som lämnats för att han dejtade med någon (eller om de var prata xF) och drack kaffe.
- Hem resan var lag om skoj, med en skiftade flum Lollo och fasligt hoppande hitt och dit och miss tolkningar.
Alltså det hella var lika tokigt som vanligt! =P och detta gjorde vi alltså i så där 5 timmar. xD
och nu vill jag säga vad jag hade på mig för jag är utråkad.
Min underbara svarta blusebrothers hat (den lite sne :< ), svart vit palestinaschal, en drag kedströja med texten "snow raider" på (äger inte ens en snöskotter.--'), en svart t-shirt med en tribalisk eld med en örn i mitten, en kedja (gurra har min andra, mrrrr), jeans, ikke like dana strumpor(för tråkig information) och ikke äkta konvers som var billiga.
Jhap, så kul hade jag. =P och nu ska jag bli lite seriös, bara därför att.
Det jag konstaterat är att om jag ska handla kläder åt mig själv, måste jag nog handla själv, efter som jag inte kan låta bli att försöka få smak råd, vilket brukar sluta med att jag köper något jag knappt vill ha(om det inte gäller assessoarer, då kan jag ha hundra) .
Och jag tror jag håller på att bli folk skygg eller något, usch! Bli flummig! Inte trött deppi depp!
Nåjha, god natt och sov gott nu små sötisar.
vi hörs snart igen! =P *vink vink*
Lier
p.s det här inlägget blev längre en jag tänkt och sry för fel stavningar och allt annat tjofs. =)
p.s.s Bilder kommer sen
Omg! Snö!
"Darn! I'm happy today! =D"
Okej, det här var en mycket mysko morgon.
Jag ligger och sover och drömmer om snowboard (+ två snygga killar och några ungar vi skulle ha aktiviteter med en häst var tydligen inbalndad okså)
och faktum är att jag hatar kyla, höjder och att slå mig. Vilket gjord det en nu konstigare att jag just drömnde om det, men riktigt intressant var drömmen då den lyckas hålla mig sovande till kl 1.
Det som var så kul med drömmen var nog att jag kände mig så glad och bra, då jag faktist kunde åka snowboard där, med några mindre fel steg som jag bara skrattade åt och på nåt sätt tror jag jag kände mig fri (specielt när jag tydligen kunde hoppar över en häst och en massa ungar).
Hur som helst, de roliga slutar inte riktigt här, eller jo de roliga med drömen för här vaknar jag. Trött och något yrrvaken och glad stirrar jag rakt fram genom mitt rum(som inte kunde sett värre ut en att en bomb slagit ner) ett tag som jag närmast fått för vana när jag vaknade, de var nästan skönt att göra ett sådant lång tag stirrande, fast endå inte för de på minde mig om att jag befan mig just i mitt tråkiga liv.
okså ser jag något i ögon vrån, reser mit huvudet upp och stirrar. Det snöade! och nu menar jag inga mini flingor, utan stora saker som större blommor, häpet ser jag på hur flingorna dalarna ner bakom fönsterutan och mina gardiner och börjar sedan skratt och le. Precis som i min dröm! Hur konstigt var inte de?!
En stor lust att ringa Virre, sno henne snowboard hon längre inte använde, åka förbi teddy och ta henne med mig och sedan åka ner för baken i kläppen kom över mig. Glädje rusande gick med två steg till datorn, slog på den och skrev det hela roliga till teddy. Jag hade ju faktist tänkt leka med henne idag.
Och nu bara hoppas vi att mitt glada humör håller och att jag tar mig någonstans, intesant? =P
Med Vänliga Hoppande Hälsningar
Lier
Okänd Identitet
från google.
Toffel, det är nog rätta ordet för att berätta vad jag är ibland, viserligen tycker jag om att vara toffel efter som jag är så in gåd. Så vad menas med en toffel? Jo, en person som mer eller mindre aldrig säger nej och låter folk bossa omkring med en, det är typ en toffel, eller ivarige fall en sorts toffel.
Jag är en sån toffel och lite till, slinker gärna undan bekymret att bestäma själv efter som min egna vilja är så svårt att finna på och ingen vill väl vänta tills jag finner den för att välja en chips påse i ica butiken. Dessutom, va händer om jag väljer fel? Vad händer om dom som går i mig blir arg eller missnöjd? Det är en av de många saker jag är rädd för, för jag är ju blott en toffel med håll vid stor tån.
Jag och jag själv
För många år sen försvann min identitet, det var då jag blev numer 2.
Den som hyllar numer 1 i varige steg, iakttar och beaktar den andres vilja för att ta reda på vad bästa valet är för att godtyckas av numer 1.
Det är något jag gör automatiskt nu, går in i rollen som numer 2 och försöker undvika att ta plats.
När numer 1 sviktar kommer alltid numer 2 att resa den upp, för att få ett godkännande, en bekräftelse, har all möda varit värt det?
Så, vad gör numer 2 när den är ensam?
Då rädds den över vad alla dess numer 1 tänker, rädd för att glömmas bort och inte vara någon alls längre, rädd för alla okända känslor den inte vågar känna utan numer 1s godkännande.
Det trodde jag inte var ett problem, att jag var som en symbios beroende av en annan liksom den var beroende av mig.
Jag trodde inte jag behövde ett jag, de fans så många som kunde vara det åt mig.
Så nu försöker jag, skaffa mig ett jag, men det är svårt, riktigt svårt. Det är så lätt glida tillbaka till numer 2, så mycket enklare, så mycket gladare.
För om jag skal bli ett jag och ingen siffra alls, måste jag tampas med känslor jag aldrig känt och ignorerat och kasta mig ut i det vi kallar liv.
Därför är jag rädd, ack så rädd men det här måste jag göra själv, ingen annan kan göra det åt mig eller hjälpa mig utan att få en siffra och krona i mitt huvud.
Numer 2 måste bli en numer 1 för att kunna bli ett jag och sig själv. Det kommer att vara en svår uppgift för mig just idag och kanske imorgon. Men när jag är över kommer jag veta att jag inte kommer ner lika djupt igen. Och med lite tur kanske jag kan hitta mitt jag i mörkret, hållandes en ensam lyckta, letande efter mig.
Det är åtminstone det jag hoppas på om jag inte gör det, går jag under.
"sry folks a bit gloomy today"
Lier
Not that we shouled ever mention it but where cuter then you.
Jag och Hansson
Igår kvällst var det här. Hansson ringde mig vid kl sex och "tvingade" upp mig till malung.
Det visade sig att hon var på trixar och fixar och smincka Lollo humör.
Jag blev sminckad, håret platat och bortsat och när jag såg mig i spegeln trodde jag inte att jag sätt mig så söt nån gång. Mer en engång rodnade jag över hennes komentarer(svag för smicker) och skrattade när jag sedan fick stå model och skämntade vagt om att jag åtminståne inte såg ut som en tråd, som andra modeller.
Hansson var okså jätte söt som hon alltid är och riktigt duktigt på att hantera kameran(kan inte säga det samma om mig och poser).
Senare stack vi till söta Mese Malin(blått hår).
Och såg på "the Epic movie" riktigt dåligt roligt. Hansson mobbade stackers Malin när hon skulle vara på sin bärbara dator och snacka med folk på msn, till slut drog vi oss knallande hem i mörkret vid 11-12 tiden tror jag med hansson onda knä stojande efter oss.
Det var en trevlig kväll med prat om allt från identifiaktions kriser till pojkväns babel och andra kriser som vi "tonåringar" har.
Det var gårdagens natt rapport och dagens skipar vi, för den va för tråkig.
Ha en trevlig natt gott folk, jag har mötte med min kudde nu.
mvh Lier
( p.s om någon tar illa upp om att jag nämner dem eller så, säg till snabbt, jag tycker om att prata om er ser ni)
Farbelow
You higher up we climb you more branches will damp our fall. Right?
Fem främlingar och jag
Först var det bara två okända individer jag hade att göra med, en trästock med rött skägg som tror allt är så enkelt och en lite apa med rött långt hår som jag var tvugen att ta hand om för trästocken inte gör det.
Okända tack vare att vi slutat med de där små sakerna som att åka ut tillsamans och göra något. Okända tack vare att vi har samma intresse: Datorer om vi inte hade det och Tv skulle vi umgås mer, liksom en massa andra människor skulle om dem inte fans. Ibland önskade jag att jag bara kunde kasta ut dom genom fönstret men de kan jag ju inte de kostade ju penngar och dessutom så är det en trevlig värld att gömma sig i, bland text och rader och illusionerade världar. Nej, det vill jag inte förstöra.
Och just idag, just dom två veckor som varit och veckan som kommer så har vi tre till okända människor som bor hos oss som vill kontrollera oss. Vist jag kan inte säga att det är helt dåligt heller, vi behöver en spark där back för att vakna upp och göra något åt saker så är min familj, för så är vi uppväxta.
Men det som är störrande med dessa främlingar är att de inte vet hur vi reagerar, hur vi gör ivanliga fall, att vi tar det i våran egen tack som är segare en det normala att vi kanske fortfarande mår dåligt, min familj och jag.
"Du ser inte ut som en tjeje" säger en av dem på skoj(de tre är från danmark).
Jag ler givetvis och kastar ett skämnt tillbaka, jag är inte dum. Att visa hur illskan bubblar eller hur mitt självförtroende sänks visar jag väl inte, det är som att blotta ett perfekt öppning där medömkan kan tränga in, det vill jag inte, inte så, inte på det hemska pinsama sättet bland fler människor än en.
Många tror inte att jag kan bli arg, dom kanske har rätt, för de kan jag inte, jag till låter mig inte bli arg, för om jag blir arg kommer jag inte vara snäll, de vet jag.
"Gör det och det till vi kommer hem" = lek städa pigga åt oss, du är ju tjej, du är ju mor.
För mig blir det en hög kränkning. "Du är mor" Jag avskyr henne, stöter bort henne och saknar henne mer en någonsin och sedan skal jag bli på mind om henne, att jag är henne. Den kvinna som jag ryser av när hon kramar mig, den som säger underliga meningar som jag måste koppla bort för att vara när henne.
Den jag saknar mer en någon sin min mor.
Nu är jag ledig från skolans krav, men blivit utbyta mot främlingars lag. Dett fins inte mycket att göra åt, att stänga ut dessa två gör det värre, det vet jag, dessutom mer jag rymer, desstom mer hatar jag mig själv för det, dessuto mer känse det som jag sviker, sviker mig själv och andra, när jag inte klarar det kraven ställer till med.
Vuxen ska man ju vara, men om man inte hunnit vara barn, är det svårt att vara vuxen.
Jhodå, jag mår bra, det gör jag jämnt. Jag har ju mina världar att rymma i, mina små rum jag kan kontrollera.
Om ni tycker det verkar som att jag försöker över glänsa någon i mitt eget hellvete så är det inte riktigt så, nej det är bara min syn in i från mitt lilla helvete.
Men jho då, jag mår bra, jag ska bara hitta något att slå sönder först innan jag gör något annat dumt jag är rädd för.
Don't be scared.. I'm stile here.
Lier
Okända tack vare att vi slutat med de där små sakerna som att åka ut tillsamans och göra något. Okända tack vare att vi har samma intresse: Datorer om vi inte hade det och Tv skulle vi umgås mer, liksom en massa andra människor skulle om dem inte fans. Ibland önskade jag att jag bara kunde kasta ut dom genom fönstret men de kan jag ju inte de kostade ju penngar och dessutom så är det en trevlig värld att gömma sig i, bland text och rader och illusionerade världar. Nej, det vill jag inte förstöra.
Och just idag, just dom två veckor som varit och veckan som kommer så har vi tre till okända människor som bor hos oss som vill kontrollera oss. Vist jag kan inte säga att det är helt dåligt heller, vi behöver en spark där back för att vakna upp och göra något åt saker så är min familj, för så är vi uppväxta.
Men det som är störrande med dessa främlingar är att de inte vet hur vi reagerar, hur vi gör ivanliga fall, att vi tar det i våran egen tack som är segare en det normala att vi kanske fortfarande mår dåligt, min familj och jag.
"Du ser inte ut som en tjeje" säger en av dem på skoj(de tre är från danmark).
Jag ler givetvis och kastar ett skämnt tillbaka, jag är inte dum. Att visa hur illskan bubblar eller hur mitt självförtroende sänks visar jag väl inte, det är som att blotta ett perfekt öppning där medömkan kan tränga in, det vill jag inte, inte så, inte på det hemska pinsama sättet bland fler människor än en.
Många tror inte att jag kan bli arg, dom kanske har rätt, för de kan jag inte, jag till låter mig inte bli arg, för om jag blir arg kommer jag inte vara snäll, de vet jag.
"Gör det och det till vi kommer hem" = lek städa pigga åt oss, du är ju tjej, du är ju mor.
För mig blir det en hög kränkning. "Du är mor" Jag avskyr henne, stöter bort henne och saknar henne mer en någonsin och sedan skal jag bli på mind om henne, att jag är henne. Den kvinna som jag ryser av när hon kramar mig, den som säger underliga meningar som jag måste koppla bort för att vara när henne.
Den jag saknar mer en någon sin min mor.
Nu är jag ledig från skolans krav, men blivit utbyta mot främlingars lag. Dett fins inte mycket att göra åt, att stänga ut dessa två gör det värre, det vet jag, dessutom mer jag rymer, desstom mer hatar jag mig själv för det, dessuto mer känse det som jag sviker, sviker mig själv och andra, när jag inte klarar det kraven ställer till med.
Vuxen ska man ju vara, men om man inte hunnit vara barn, är det svårt att vara vuxen.
Jhodå, jag mår bra, det gör jag jämnt. Jag har ju mina världar att rymma i, mina små rum jag kan kontrollera.
Om ni tycker det verkar som att jag försöker över glänsa någon i mitt eget hellvete så är det inte riktigt så, nej det är bara min syn in i från mitt lilla helvete.
Men jho då, jag mår bra, jag ska bara hitta något att slå sönder först innan jag gör något annat dumt jag är rädd för.
Don't be scared.. I'm stile here.
Lier
Dikter från nu och förr
"Mitt lilla fängelse"
Vist är jag säker här i mitt lilla rum?
Där jag kan glömma mig i saker jag känner igen.
Där jag Kan lämnas ifred.
Där jag kan veta vad som sker här näst.
Men endå.. varför mår man så dåligt?
Är det för att man är glömnd?
Är det för att inget händer?
Är det för att man har tröttnat?
Jha, kanske det, men att gå ut i världen kan väl inte hjälpa?
Där man kan hamna i problem?
Där man måste tänka?
Där man måste ha försvar?
Här mitt rum är allt så mycket bättre, eller hur?
Jag träffar inge problematiska folk.
Jag måste inte tänka.
Jag måste inte leva upp till något.
Men vad är de då jag längtar efter?
Mina vänners närhet ut av att bara finas där?
Mina intressen som försvunnit?
Mina steg mot att komma ut ur min bur?
Nej, jag stannar nog hellre i mitt lilla rum, där jag vet vad som väntar.
Invisibel Torture
Bleeding the pure dripps of blood.
Invisible scars torns my chest.
Fear whips my back telling me to crumbel in pain.
Nails driven through my throut making in umberaball to speak.
My leggs cut off making in impossibel to stand.
Thorn rope around my hands so i can't wipe my tears.
Bleeding in silent pain screaming in a high voice that no one can hear.
Ghost mouns through my head telling me not to die.
but all i wish is to lay down and sleep for a minut so i can forget the pain once again.
Stil with the invisibles scars that can get thorned up again.
I crawl up waiting to fall again, because I will not give up.
Everything has just begun...
(p.s för dem som undrar så skades ingen under skapandet av denna dikt)
Softly Forgotten
Slowly we faide away, turning in to one in the mess.
Doing as we allways did hiding things deep with in.
Waiting for others to come along, slowly becoming the forgotten and the founed.
On side of a coin isn't the others a like, flipping it from side to side.
Turning the good and the bad side.
Showing the black and the white.
The world is passing by and we stay in the backgrund.
Stil smiling as ever is but realiseing that we are slowly forgotten.
We like it that way but sometimes not.
Then we shout so the world may stop and see us.
We stil are faiding softly forgotten in time.
Realising that that's the way of life.
"Aj, existens"
Aj, livet gör ont, håller du inte med?
Verkligheten är så på trängande ibland.
Känslorna som böljer som stormiga hav.
Hårda sten masker som läggs ovan på en tunn ytta som mur.
Vi lever ibland utan stop, bara lever, bara existerar.
Men det är nog endå det vi trivs med.
Toppar sticker upp här och var där vi klamrar oss fast, där vi famlar i mörkret.
Dränkta i konstat skiftande ljus och mörker, rädda för att see upp och ner.
Ibland faller, ibland flyger, gåendes på en skör tråd.
Det är väl livet endå...
"Unknown time"
Time goes and no one seems to now. That time has ended a long time ago.
Time, a thing we can't se but we stil can feel.
Moving, on and on.
As it didn't care of what happend to the once that was trapped.
Trapped, in the wheels of time that goes by.
Suffering, of pain and missery.
As time floots the pain will vanish.
But, who will wait for that long?
Just, them that can't stand.
As there leggs and arms where tide to the floor.
And, does who can stand.
Will, fight!
As they want to turn the pain to happiness.
But, if time has ended.
How can they fight.
As time runed out long time ago
Seven puppets and one puppet master
One for the pain
That lies in your eyes.
One for madness
That overvalm sadness.
One for lies
That spred as ice.
One for order
That make you come forwared.
One for hate
That only has one fate
One for power
That turn in an hour
One for creation
That will be humiliation
And one stand abov them all,
The one thats left behind.
Deaht of the mankind.
"Weird advice"
When a human see a world, do you know what they see?
They see all the bad spots.
How sad everyone is, the great pain, the egoistic, murderous, thieves.
And do you know what?
I think the world have has enough off the self centric world
Who just thinks about how bad they feel and not how good they really has it.
Or how they can change things to the better instead of sitting on there buts complaining.
"My dad is shit, I suck at all things, I look like a cow, life isn't worth living"
Fuck you! Saes the world.
Look around you, do you really want to die from it all?
You haven't even explored half of the world and still you want to leave it?
Wonders is many in life if you just take a step out from the dark, enjoy it instead of torture it in to you.
Make a choice, because you all ways has it, even when you think it's all lost.
You can say what ever you want about, no money, no friends, no health, bad weathers, or any ells excuse you can make up.
You can change it, make it happen, just if you step up.
That's my advice to you, and my self. You still have a chance to change, if you just believe it.
Ett,tre,tjugo
Ett, två, tre
Jag ser inte mer.
Fyra, fem, sex
Vill någon ha kex?
Sju, åtta, nie
Här e lien.
Tio, elva, tolv
I'm coming to get your soul.
Tretton, fjorton, femton
Nu är Armagedon.
Sexton, sjutton, arton
Har du sett Satan?
Niton, tjugo, tjugiett
De va lätt som en plätt.
"No help in need"
A part of my life, a part of a littel bit of the world
You can't stand a chanse against the suffer.
You cry inside, cry for mercy.
Then please take my hand. Take my hand.
I can't do much, but a hand can just be a start, a step.
so please take my hand...
A part of my life, a part of missurey
We stand alone in the world, when hell brake loss.
No one can save us, we can only save our self.
But maby it's eayser to not be alone, to bear it together.
But how shouled I know? I can just bear with it and se how you suffer as I do.
A part of my life, a part of the wall.
You rasie a wall between us to hide your suffer.
But sometimmes I can glans true it.
I won't brake fro it, it's only you who can deside when its going to fall.
I don't just know how to make it better, I can just be here. Waiting.
Waiting for your hand to pic me upp.
A part of my life, that you don't want to be.
I'm shaking of feelings,
I can't stand your complaining
The worls seems so biter sweat in you eyes.
Have you all ready forgotten me?
Am I just a blank memorie, nothing to be happy about?
You know... I'm still here.
"Trapped again"
A shadow of darkness glimmer in my eyes.
Falling tears of a cry.
Feelings shuts down in ice.
I'm on my way...
Down on the dark rails.
Down the hall of fortale.
Shadows is stil following my trail.
I have been there...
Looking on the wall and imaging things that isn't true.
that i'll will be wiht you.
Walking in the crowed
but stil outside.
I'm here once again...
Trying to do the beast
but I forget the rest.
Walking fast on the road
of soules.
In the lonly corner of hiding place...
Are you with- or against?
"Godnatt"
Sov i drömmar om frihet
Sov i drömmar om verklighet
Sov i drömars fantasi
Sov i intet av flimmer
Sov i intet av glömska
Sov i intet mörker
Sov i sagor av under
Sov i sagor av minnen
Sov i Sagornas värld
Och vakna till ett liv av förändring...
God natt min vän.
Alla dikterna av mig - Lier
(de längste ner är äldst och förlåt för divärse stav fel)
Vist är jag säker här i mitt lilla rum?
Där jag kan glömma mig i saker jag känner igen.
Där jag Kan lämnas ifred.
Där jag kan veta vad som sker här näst.
Men endå.. varför mår man så dåligt?
Är det för att man är glömnd?
Är det för att inget händer?
Är det för att man har tröttnat?
Jha, kanske det, men att gå ut i världen kan väl inte hjälpa?
Där man kan hamna i problem?
Där man måste tänka?
Där man måste ha försvar?
Här mitt rum är allt så mycket bättre, eller hur?
Jag träffar inge problematiska folk.
Jag måste inte tänka.
Jag måste inte leva upp till något.
Men vad är de då jag längtar efter?
Mina vänners närhet ut av att bara finas där?
Mina intressen som försvunnit?
Mina steg mot att komma ut ur min bur?
Nej, jag stannar nog hellre i mitt lilla rum, där jag vet vad som väntar.
Invisibel Torture
Bleeding the pure dripps of blood.
Invisible scars torns my chest.
Fear whips my back telling me to crumbel in pain.
Nails driven through my throut making in umberaball to speak.
My leggs cut off making in impossibel to stand.
Thorn rope around my hands so i can't wipe my tears.
Bleeding in silent pain screaming in a high voice that no one can hear.
Ghost mouns through my head telling me not to die.
but all i wish is to lay down and sleep for a minut so i can forget the pain once again.
Stil with the invisibles scars that can get thorned up again.
I crawl up waiting to fall again, because I will not give up.
Everything has just begun...
(p.s för dem som undrar så skades ingen under skapandet av denna dikt)
Softly Forgotten
Slowly we faide away, turning in to one in the mess.
Doing as we allways did hiding things deep with in.
Waiting for others to come along, slowly becoming the forgotten and the founed.
On side of a coin isn't the others a like, flipping it from side to side.
Turning the good and the bad side.
Showing the black and the white.
The world is passing by and we stay in the backgrund.
Stil smiling as ever is but realiseing that we are slowly forgotten.
We like it that way but sometimes not.
Then we shout so the world may stop and see us.
We stil are faiding softly forgotten in time.
Realising that that's the way of life.
"Aj, existens"
Aj, livet gör ont, håller du inte med?
Verkligheten är så på trängande ibland.
Känslorna som böljer som stormiga hav.
Hårda sten masker som läggs ovan på en tunn ytta som mur.
Vi lever ibland utan stop, bara lever, bara existerar.
Men det är nog endå det vi trivs med.
Toppar sticker upp här och var där vi klamrar oss fast, där vi famlar i mörkret.
Dränkta i konstat skiftande ljus och mörker, rädda för att see upp och ner.
Ibland faller, ibland flyger, gåendes på en skör tråd.
Det är väl livet endå...
"Unknown time"
Time goes and no one seems to now. That time has ended a long time ago.
Time, a thing we can't se but we stil can feel.
Moving, on and on.
As it didn't care of what happend to the once that was trapped.
Trapped, in the wheels of time that goes by.
Suffering, of pain and missery.
As time floots the pain will vanish.
But, who will wait for that long?
Just, them that can't stand.
As there leggs and arms where tide to the floor.
And, does who can stand.
Will, fight!
As they want to turn the pain to happiness.
But, if time has ended.
How can they fight.
As time runed out long time ago
Seven puppets and one puppet master
One for the pain
That lies in your eyes.
One for madness
That overvalm sadness.
One for lies
That spred as ice.
One for order
That make you come forwared.
One for hate
That only has one fate
One for power
That turn in an hour
One for creation
That will be humiliation
And one stand abov them all,
The one thats left behind.
Deaht of the mankind.
"Weird advice"
When a human see a world, do you know what they see?
They see all the bad spots.
How sad everyone is, the great pain, the egoistic, murderous, thieves.
And do you know what?
I think the world have has enough off the self centric world
Who just thinks about how bad they feel and not how good they really has it.
Or how they can change things to the better instead of sitting on there buts complaining.
"My dad is shit, I suck at all things, I look like a cow, life isn't worth living"
Fuck you! Saes the world.
Look around you, do you really want to die from it all?
You haven't even explored half of the world and still you want to leave it?
Wonders is many in life if you just take a step out from the dark, enjoy it instead of torture it in to you.
Make a choice, because you all ways has it, even when you think it's all lost.
You can say what ever you want about, no money, no friends, no health, bad weathers, or any ells excuse you can make up.
You can change it, make it happen, just if you step up.
That's my advice to you, and my self. You still have a chance to change, if you just believe it.
Ett,tre,tjugo
Ett, två, tre
Jag ser inte mer.
Fyra, fem, sex
Vill någon ha kex?
Sju, åtta, nie
Här e lien.
Tio, elva, tolv
I'm coming to get your soul.
Tretton, fjorton, femton
Nu är Armagedon.
Sexton, sjutton, arton
Har du sett Satan?
Niton, tjugo, tjugiett
De va lätt som en plätt.
"No help in need"
A part of my life, a part of a littel bit of the world
You can't stand a chanse against the suffer.
You cry inside, cry for mercy.
Then please take my hand. Take my hand.
I can't do much, but a hand can just be a start, a step.
so please take my hand...
A part of my life, a part of missurey
We stand alone in the world, when hell brake loss.
No one can save us, we can only save our self.
But maby it's eayser to not be alone, to bear it together.
But how shouled I know? I can just bear with it and se how you suffer as I do.
A part of my life, a part of the wall.
You rasie a wall between us to hide your suffer.
But sometimmes I can glans true it.
I won't brake fro it, it's only you who can deside when its going to fall.
I don't just know how to make it better, I can just be here. Waiting.
Waiting for your hand to pic me upp.
A part of my life, that you don't want to be.
I'm shaking of feelings,
I can't stand your complaining
The worls seems so biter sweat in you eyes.
Have you all ready forgotten me?
Am I just a blank memorie, nothing to be happy about?
You know... I'm still here.
"Trapped again"
A shadow of darkness glimmer in my eyes.
Falling tears of a cry.
Feelings shuts down in ice.
I'm on my way...
Down on the dark rails.
Down the hall of fortale.
Shadows is stil following my trail.
I have been there...
Looking on the wall and imaging things that isn't true.
that i'll will be wiht you.
Walking in the crowed
but stil outside.
I'm here once again...
Trying to do the beast
but I forget the rest.
Walking fast on the road
of soules.
In the lonly corner of hiding place...
Are you with- or against?
"Godnatt"
Sov i drömmar om frihet
Sov i drömmar om verklighet
Sov i drömars fantasi
Sov i intet av flimmer
Sov i intet av glömska
Sov i intet mörker
Sov i sagor av under
Sov i sagor av minnen
Sov i Sagornas värld
Och vakna till ett liv av förändring...
God natt min vän.
Alla dikterna av mig - Lier
(de längste ner är äldst och förlåt för divärse stav fel)
Välkommen till tit fönstret i mitt liv.
Med vana klick, klickar du igenom olika bloggar, inte för att du vill känna dig som en snokare men du gillar när du hittar något som faktist intresserar dig, visa människor har varit med om så mycket och lärdomar kan man alltid hitta, var sig det är en treårings skrift eller ett vanligt inlägg om vad just den personen gjort idag.
Du ler lite vagt för dig själv medan du scrollar upp och ner.
Klockan är redan sent över midnatt utan att du lagt märket till det och katten har för länge sedan somnat där den ligger bredvid dig med ett lekfullt och fridfullt ansikte som bara katter kan göra.
När du upptecker en text, den sticker inte särskillt mycket ut, men de fastnar endå.
Lier
Är namnet på en blogg. Inte för att de verkar särskilt konstigt, eller riktigt, om man stava lite mer korekt skulle de kunna ha ståt lögnare, vilket gjorde nu att du blev ytterligare intresserad, varför skulle en blogg hetta lögnare?
Med ett enda litet klick så händer pltösligt allt på en gång, skrämen flimrar från vit till svart för att till sluta stanna på ett ställe, fängslat stirrar du på skärmen, nästan fastklistrat.
Bilden visar en iner gård med två stora björka med höst lövens alla färger, människor rör sig på den, ut av allting att döma och derass pratande verkade det som om det är en skolgård du befinner dig på. Plötsligt rör sig bilden igen och du får syn på en flickas ansikte, du inser att det är din kompis då hon tycks prata med dig, du försöker automtisk svara men innan du hinner hörde du en röst, som tydligen verkar komma från bilden själv.
"vist, de blir nog bra bea" säger den med en svagt irrterad klang. Det är då det går uppför dig.
Du ser genom någon annans ögon. Ungefär som i den där filmen du såg på för länge sen. Då de hittade en hemlig tunnel till en kändis huvud, men dena gång verkade inte du kunna kontrollera situvationen.
av misstag nuddar du musdosan bredvid dig och i hörnet dycker en liten ruta upp med olika kategorier och inlägg verkar det som.
"Okej, det här var en intressant blogg" säger du med ett leende och väljer ett nytt inlägg med en ny situvation och en nu en ny bild av liv.
"Du har öppnat ett fönster och du får endast se det jag till låter dig att se."
Lier
